Vill skriva en text jag skrev för ett halvår sedan. Jag har inte läst den sedan jag skrev den, och minns därför inte mina exakta ordval. Jag förväntar mig få till en liknande text, men kanske hamnar någon annanstans. Vi får se.

Den handlar om dödsstraff.

Dödsstraff är en uppfinning vars ursprung vi finner i den mänskliga känslan rädsla, och är "grundat" på teorin att människor är uppdelade som onda och goda. När jag skriver den sista ordsatsen i den meningen tänker jag lite på vad Richard Ramirez en gång sa, när han fick frågan om han ansåg sig vara en ond människa.
Återigen är detta ingenting jag citerar från någonstans, och därför inte ordagrant, men han sa något i stil med att alla människor har en viss ondska inom sig. Alltså kan vi läsa mellan raderna att ondskan i alla människor varierar, men ändå alltid existerar.
Denna man tror även att de flesta människor är kapabla till att begå mord på andra människor, samt hävdar att seriemördare gör detsamma som regeringen gör(eller i varje fall gjorde då) fast i en "mindre skala"(nästan lite direktöversatt från de engelska orden jag minns). Notera att hans ord är tagna ur en intervju från ett bra tag sedan.

Jag håller med Ramirez när han hävdar att alla människor har ondska inom sig. Jag tror vi alla är kapabla till att göra fruktansvärda saker. Allt handlar om tidpunkt och situation. Nu säger jag inte att du just nu är kapabel till att medvetet göra någon annan ont för dit eget gynnande, eller varför inte bara för att du känner för det, utan jag talar om tidpunkter som i olika decennium, år och perioder i våra liv.

Jag är medveten om att jag inte är en god människa. Jag utför handlingar ganska så regelbundet som med största sannolikhet innebär någon annans temporära sorg ursprungligen skapat ur min egna flykt för egna personliga orsaker, och det är ingenting som har ursprung i en god tanke, eller menad god gärning.
Gör detta mig till en ond människa? Enligt mannen och kvinnan som höll en teaterpresentation för individer i min dåvarande ålder(13 cirka) så stämmer det bra. Jag är en ond människa.
De hävdade att ondska är att vara medveten om vad som är gott och vad som är ont, och trots det välja att göra det onda.
Jag vet inte om jag är villig att hålla med, och om jag analyserar denna teori mer noga så tror jag med största sannolikhet att jag skulle ta ett tydligt avståndstagande från teorin, just för att den är för simpel. Den verkar baserad på väldigt lite analysering och tanke, utan mer på något vi skulle kunna lära oss i förskolan.
Lite som att säga "Lagen säger detta, lyd den och var en god människa". Hävdar ni någonting annat än det jag hävdar i denna fråga? Jag är mer än öppen för motargument. Det är via dem vi växer, vänner.
(Har som vanligt svårt för att vara helt seriös, jag får be om ursäkt för det)))))

Det jag försöker säga bland all denna text till kaos är att dödsstraff är fel.
Enbart för att en annan individ än du själv utfört ett mord på en annan människa, innebär inte detta nödvändigtvis att du är en bättre(godare) människa än denne. Det innebär att denne är det samhället kallar psykisk sjuk(kanske är det denne individ som är friskare egentligen, bara väldigt vilse. Men vem skulle inte vara vilse, om den insåg vilket psykiskt sjukt samhälle vi befinner oss i samt inte kände sig bekväm i det alls?).
Jag känner mig vilse själv. Dock har jag inga planer på att mörda en annan människa, samt ser jag ingen mening med mord. Så på det viset är jag ingen direkt fara för samhället, hittills i texten. Det lär ni inte finna tecken på alls i texten, egentligen.

Slutsats:
- Du är ond du med.
- Alla kan ändras.
- Alla förtjänar terapi.
- Dödsstraff är därför fel.
- Jag känner ett visst intresse för att vara terapeut för våldtäktsmän, mördare och andra.
- Vi är alla sinnessjuka, även om jag inte kan hävda att vi alltid varit det.

Notera att jag går ekonomilinjen.
Jag får inte skriva någonting sådant här längre.
Jag får skriva om det mest sinnessjuka jag beskådat i den här världen; FÖRETAG.
Skjut mig i tinningen.

Allt detta mvh identitetskris sedan -11.