Dödsstraff är både en komplex och enkel fråga. Frågan i sig har många gråzooner, som vart gränsen går för att någon ska förtjäna dödsstraff eller inte, men i slutändan handlar det ändå om en fråga där det bara finns två svar. Ja, eller nej.

Det finns olika etiska teorier som kan användas på olika sätt i samma fråga. Exempelvis skulle en konsekvensetiker kunna resonera på så vis att konsekvenserna av att inte ha dödsstraff gör att möjligheten finns, trots att den är minimal att brottslingar återigen tar plats i vårt samhälle. Detta om så genom avtjänad tid eller via flykt. Detta skulle kunna resultera i att fler individer tog skada av brottslingens existens, en individ som tidigare blivit dömd efter att ha utfört exempelvis mord.

En pliktetiker skulle även hen med stor förmodan vara emot dödsstraff, eftersom pliktetiken handlar om att vikten ligger i handlingen. I detta fall handlar det om handlingen mord. Det går såklart att förvrida det hela och se på dödsstraff som ett straff, istället för ett mord, men bestraffningen i sig är en handling där ett mord utövas. Därför tror jag majoriteten av alla pliktetiker resonerar detsamma.

En sinneslagsetiker däremot tänker på avsikten med handlingen, och i detta fall kan det vara både att straffa en brottsling med det värsta tänkbara straffet, eller att helt enkelt försäkra sig om att brottslingen aldrig mer kommer orsaka skada till vårt samhälle.

Sinneslagsetik är en ganska intressant etisk teori, tycker jag. Det är den teorin vårt rättssystem bland annat använder sig av för att klassa ett fall som ett dråp eller mord. En sinneslagsetiker hävdar nog att vårt rättssystem fungerar korrekt på just den fronten, och att det precis som det gör ska vara ett olikt straff för dråp samt mord. Dock tror jag att sinneslagsetikern i sig inte har en påverkad åsikt utifrån dennes etiska teori då de utöver just på denna front inte riktigt kopplar samman. En sinneslagsetiker skulle eventuellt hävda att en som begått mord skulle vara värdig dödsstraff och en som begått dråp inte skulle vara det, men en sinneslagsetiker kan lika gärna kunna vara helt emot dödsstraff.

Dygdetiken är dock en väldigt komplex etisk teori, och det är till skillnad från sinnesetiken inte en teori vi skulle kunna bygga vårt rättssystem på. Eventuellt skulle ett rättssystem byggt på dygdetik värdera saker som ”frivilligt arbete i soppkök” om det så fanns skrivet på papper, men dygdetiken har för många gråzoner som antagligen inte skulle fungera i ett rättssystem. En dygdetiker hävdar att det är egenskaperna, moralen och handlingar som civilkurage som avgör om en individ är mogen nog att handskas med exempelvis sanningar och lögner. Därför tror jag inte heller att dygdetiken är helt relevant i denna fråga.

Dock finns det såklart andra faktorer som spelar in än just dessa, och sannolikheten finns alltid att en individ som egentligen resonerar som en pliktetiker ser på en fråga på ett annorlunda sätt exempelvis på grund av dennes religion och vad som står i religionens heliga skrifter.

Skulle jag kalla mig någon av ovanstående etiska teoretiker skulle jag kalla mig själv för en pliktetiker, då jag är emot dödsstraff för att jag hävdar att mord som handling är fel. Principen ”öga för öga, tand för tand” är något jag är emot. Grundtanken med denna princip var att ett brottsoffer skulle ha en rimlig så kallad ersättning och upprättelse för skadan som uppkommit. Jag är emot detta sätt att tänka eftersom jag hävdar att känslor inte hör hemma i vårt rättssystem. Våra lagar ska grundas på logik, och det ska värdera människors kapacitet och vilja att förändras. Vi ska inte se individer för deras handlingar, utan för deras avsikter. Detta uttalande kan resultera i att jag skulle kunnas ses som en sinneslagsetiker, men när jag skriver detta menar jag inte att avsikten skall påverka hur vida en individ skall bli dömd till döden eller inte. Jag hävdar mer att individers avsikter kan få oss att förstå individen bättre, och på så vis erbjuda rätt sorts terapi. Alla brottslingar som vill genomgå terapi bör få genomgå terapi. Alla individer bör ha en chans att förändras om en vilja finns.
Jag hävdar att alla individer är kapabla till att begå mord, och jag hävdar att allt handlar om vårt psykiska tillstånd. Jag ser inte en människa som ond eller god. Jag tror att vi alla har en viss ondska inom oss, trots att dess påverkan samt aktivitet kan variera. Jag tror individer kan utföra grova brott utan att vara en sämre människa än alla oss andra.